Ursprung
Keeshonden härstammar från Holland där den ursprungligen användes som vakt- eller vall-hund hos borgare och bönder eller som båt-hund hos flodskepparna. Den var en typisk gårdshund som var mycket vanlig. Keeshond är den största av av de fem varianterna av tysk spets och kom till Sverige 1951.
Keeshonden som ras
Keeshonden är en pigg och vaken hund som är väldigt trogen sin familj/husse/matte. Den är mycket anpassningsbar och passar lika bra i en barnfamilj som med endast husse/matte. "Keesen" är vaktig utan att på något vis vara aggressiv utan den skäller och "skvallrar" när någon kommer. Keeshonden har ett naturligt förhållningssätt mot barn och söker sig gärna till dem "den agerar gärna gåstol åt en liten parvel som tar sina förta steg med hjälp av ett stadigt tag i pälsen".
Uppfostran och aktiviteter
Man kan säga att "Keesen" är född uppfostrad, rumsrenhetsträningen går ofta smidigt och den är i allmänhet mycket läraktig. Den har väldigt få krav men den uppskattar såklart händelserika promenader och hänger självklart med på allt som Husse/matte kan hitta på! t.ex. lydnat, agility, bruksgrenar och även utställningar är uppskattat.
Pälsvård
Keeshonden har en kraftig päls med rik underull (som jag själv spinner garn av och stickar mjuka och varma hanskar/strumpor av) med stritt täckhår av varierande längd. Trotts att "Keesarna" har en rik päls så är den mycket lättskött. Innan valpälsen är ur fälld så måste den borstas ganska ofta. Den pälsen fälls ur innan keesen är 1 år gammal och efter det räcker det med att den borstas mothårs med jämna mellanrum. (vissa hundböcker förespråkar varje vecka men en så högfrekvent borstning "nöter" endast upp håret). Man skall dock alldrig använda en stållänk (strypkedja) på en kees eftersom den sliter för hårt på pällsen (den behövs inte heller). Ett rundsytt läderhalsband eller sele är ett mycket bra alternativ.
Hälsa
I rasen förekommer förändringar i höft- och armbågsleder men det har mycket sällan någon inverkan på Keesens liv eftersom det är en icke arbetande hund.
Endel tumörer och diabetes förekommer hos Keesen men är inte på något som helst vis utmärkande på rasen